marts 27, 2010

Tyrkiet hører ikke hjemme i EU

Turkiet hör inte hemma i EU

I efterdyningarna av det svenska riksdagsbeslutet att erkänna Turkiets folkmord på kristna minoriteter, hotade Turkiets premiärminister Erdogan från det islamska AKP-partiet nyligen att deportera 100 000 armenier som saknar turkiskt medborgarskap.Man kan tycka vad man vill om Sveriges riksdags kompetens att uttala sig kring historiska händelser eller att klassificera händelser som folkmord eller inte. Reaktionerna från Erdogan är bara ett av många exempel på hur det turkiska samhället byggts på värderingar som befinner sig långt ifrån de allrådande principer om mänskliga rättigheter, jämlikhet inför lagen, jämställdhet, yttrande- och religionsfrihet, som vi i dagens Europa tar för givet och som vi vill ska vara grunden för gemenskapen i Europeiska unionen. Dessa värderingar borde påverka landets möjligheter att bli medlemmar i EU – om man nu anser att EU är en europeisk värdegemenskap.Det är således inte främst på grund av att Turkiet inte geografiskt ligger i Europa som gör att det diskvalificeras för EU-medlemskap, även om det skulle vara smått komiskt att hävda att man är i Europa när man står på den turkiska gränsen till Syrien, Iran och Irak.  Inte heller är de viktigaste argumenten emot Turkiets EU-medlemskap att många européer känner oro inför att ge 75 miljoner turkar fri rörlighet i Europa och därför i alla genomförda opinionsundersökningar är emot turkiskt medlemskap.Nej, debatten kring turkiskt EU-medlemskap måste även inrymma ett kulturellt värderingsresonemang. Europas gemensamma kulturella arv handlar delvis om demokrati och mänskliga rättigheter – någonting som på flera sätt brister i Turkiet i dag. Men Europa är historiskt sett även en kontinent med en gemensam grund i kristendomen och den västerländska humanismen, och detta faktum spelar roll för den folkliga identifikationen med ”Europa”. Turkiet har historiskt aldrig tillhört Europa – eller identifierat sig självt som europeiskt. Det finns skäl att anta att den stora del av Turkiet (96 procent) som ligger i Asien även fortsättningsvis kommer att hämta fler kulturella influenser och värderingar från närområdet och den gemensamma historien man delar med länderna i Mellanöstern. Europas ledare bör därför utifrån den kulturella aspekten överväga om EU:s långsiktiga strävan bör vara en fördjupning av det existerande samarbetet eller en fortsatt expansion vidare in i Asien och Nordafrika – som blir resultatet av ett turkiskt prejudikat.Svenska och europeiska ledare måste nu definiera vad Europa och EU är. Men vare sig man definierar det som en geografisk, historisk eller värderingsbaserad gemenskap, diskvalificeras Turkiet.Turkiet kan och bör vara en viktig partner till EU men ett samarbete med EU:s grannländer kan ske på andra sätt än genom fullt medlemskap – exempelvis genom privilegierat partnerskap.





Martin Källstrand, debattör och

PR-konsult

Världen idag 26.3.2010
Illustration øverst: armniernes
dødsmarch